Munhåla
Vi hjälper dig med bedömning av slemhinneförändringar i munhåla och på tungan. Sår i munhåla som inte läker på tre veckor måste alltid bedömas av läkare. Vi hjälper dig med provtagning och borttagning av förändringar i munhåla och på tungan. Provet skickas till Patologiska laboratoriet i Malmö för diagnos (PAD = patologisk anatomisk diagnos).
Vid stor misstanke på elakartad förändring begär vi snabbsvar på några dagar, annars tar ett besked ett par veckor.
Spotten och spottkörtelinflammation
Spottsten är kalksalter som pressas ihop till en sten och som blockerar saliven från att nå munhålan. Muntorrhet och vissa blodtrycksläkemedel kan öka risken för stenbildning.
Det finns tre par kända spottkörtlar i munhåleregionen och forskare tror sig nyligen ha hittat ett fjärde par vid nässvalget. Dessa körtlar bildar saliv.
Ibland händer det att en spottkörtelsten fastnar i kanalen där saliven kommer ut i munnen. Du blir ofta svullen och öm i eller vid munhålan om du har en spottkörtelsten som har fastnat. Det är framför allt när du äter som du får ont i munnen eftersom stenen hindrar saliven från att komma ut i munhålan. En stund efter att du har ätit kan ömheten och svullnaden gå över.
Massera ansiktet där du har ont. Salivstimulerande sugtabletter eller något syrligt som stimulerar salivproduktionen, såsom en bit citron kan hjälpa.
Behandling:
En spottkörtelsten som inte avgår spontant och som dessutom smärtar behöver tas bort. Det är oftast en liten operation i lokalbedövning. Sitter stenen ytligt kan spottgången klippas upp så att stenen lossnar. Man kan även avlägsna lite mer svåråtkomliga stenar med sluten teknik med hjälp av en liten korg.
Det är ovanligt att hela spottkörteln behöver tas bort. Då brukar stenen vara stor och sitta körtelnära.
Halsinfektioner
Halsinfektioner drabbar halsmandlar och svalgets övriga immunförsvarsvävnad. Halsmandlarna sitter på vardera sida av svalgväggen i nivå med tungans bakre del. Infektioner orsakas av virus och bakterier. Långdragna och/eller återkommande halsinfektioner måste bedömas av läkare.
Förstorade halsmandlar och snarkning hos barn
Halsmandlarna (tonsillerna) är immunförsvarsvävnad som skyddar kroppen mot luftvägsinfektioner. Barn har generellt större halsmandlar än vuxna men storleken minskar (liksom storleken på körteln bakom näsan) från tonåren. Ibland blir halsmandlarna så stora att de skapar svårigheter för barnet att svälja fast föda och ger grötigt tal. De kan även ge snarkningar och andningasuppehåll på natten. När halsmandlar orsakar ovannämna problem kan det bli aktuellt med operation. Det krävs en bedömning hos ÖNH-specialist för att veta om man är kandidat för operation eller inte.
Ät- och sväljsvårigheter
Har man sväljningssvårigheter kan det bli svårt att tugga eller att ha kontroll över mat och dryck i munnen. Både barn och vuxna kan drabbas av detta. Orsakerna kan vara en skada i hjärnan eller nervsystemet, tumörer eller olika missbildningar i munnen, svalget eller matstrupen.
Med ökande ålder försämras ofta sväljningen. Beroende på problemensutbredning kan det bli aktuellt med bedömning hos öron-näsa-hals-läkare. Det kan ibland bli aktuellt med teambedömning hos logopeder, röntgenläkare och foniater.
Logopeden gör bedömning själv eller tillsammans med öron-näshalsläkare, foniater (läkare som specialiserat sig på röst-, tal- och självstörningar) och röntgenläkare. Logopeden hjälper till att underlätta ätandet och måltidssituationen genom att lära ut olika sväljningstekniker, ge råd kring matning och föreslå anpassningar av matens och dryckens konsistens.
Vanliga symtom:
- Hosta i samband med eller efter måltid.
- Svårigheter att svälja mat och dryck, känslan av att maten fastnar.
- Viktförändring och nedsatt allmäntillstånd.
Om du har ett eller flera av de symtom som nämns ovan bör du söka läkare.